Jag träffade min stora kärlek
Jag hade precis slutat nia bästa sommaren i mitt liv, då jag träffade min älskade A. Redan då visste jag att han va mannen i mitt liv. Kunde se så tydligt att de va han jag skulle gifta mig med, att A skulle bli pappa till mina barn. Vi hade motgångar men vi klarade alltid av de, vi kunde verkligen prata om allt. Vi båda va unga men vi klamarade oss fast vid varandra. Båda två kände att vi va menade för varandra. A hjälpte mig att hitta mig själv, för helt ärligt så kände jag mig som en vilsen själ som inte visste vart jag skulle ta vägen, känslan över att ingen skulle älska mig eller tycka om mig för den jag egentligen va. Att han alltid sa till mig när jag började tvivla på mig själv att jag bara ska våga vara mig själv. Jag som alltid i hela mitt liv har stått och tittat mig i speglen osminkad och med ruffsigt hår, känt att ingen skulle älska eller tycka om den fula johanna som jag då tyckte att jag va. Men när jag träffade min A så fick han mig att se mig själv på ett annat sätt, att begrava de tankar som jag då hade om mig själv. Han fick mig att känna mig världefull och framför allt älskad.