Mitt första inlägg
Tjenare, tjenare!
Nu har jag tagit tillräckligt mycket mod för att börjat blogga. Här kommer jag dela med mig av jobbiga tider i mitt livet.
Mitt liv började med att jag föddes på Halmstads BB för 23 å sedan. När jag väl kom ut så fick jag syn på mina 2 stora syskon. Efter min födsel så kom mamma hem från BB med min lillebror som kom till värden 1 år och 4 månader efter mig.
Vi växte upp på landet och hade en bra uppväxt, mycket lek med kompisar. Ett liv utan bekymmer, ett liv nära naturen med en mamma och en pappa. vi fick snabbt lära oss att ta hand om oss själva.
Vi hade de bra fram tills att mamma och pappa skilde sig. De tog hårt på familjen och vi fick lära oss att leva ett liv med skuldkänslor och en förtvivlan att alltid behöva välja vem man ska tillbringa helgen med. Att varannan jul alltid känna den känslan att mamma sitter helt själv under julen, de va jobbigare att lämna mamma än pappa själv. För pappa hittade sig en sambo snabbt efter skilsmässan, medans mamma hade svårare för de.
Under denna tiden började skolan bli jobbigare och jobbigare för mig. Jag fick inte riktigt den hjälpen som jag behövde och med 3 syskon fick jag inte riktigt den hjälpen hemma heller. Under min skolgång kände jag alltid mig osynlig, jag va liksom inte den som blev vald först på idrotten när de skulle väljas lag. Jag va alltid den som stod kvar längst. Den känslan lever fortfarande kvar i mig, känslan av att man bara är bottenskrapet. Att folk tittar på en och tycker att man är värdelös, att bara vilja sjunka ner under jorden och gömma sig och aldrig mer vilja se solljuset.
