Dagens som inte fick komma.
Dagen som absolut inte fick komma, kom den 4/10-13. jag minns dagen som om den va i går, de va mörkt och kallt ute. Jag och mammas nya satt i köket , jag gjorde kanelbullar för de va ju kanelbullens dag. Mamma va nere hos grannarna och drack kaffe, min näst äldsta syrra Jasmin bodde under denna tiden i uddevalla och min äldsta syster Josefin i Hyltebruk tillsammans med sin sambo.
Jag satt och tyckte att livet va helt underbart, jag hade nyss tagit studenten, livet hade precis börjat, men va jag inte visste då va att mitt liv skulle ta en helt annan vändning.
När mamma rusar upp från grannarna och bara sliter upp ytterdörren, hon gråter hysteriskt och springer fram till mig där jag sitter och tycker att livet är helt underbart. När jag får se mamma, blir jag jätte orolig, josefin ( josse som vi kallar henne) väntade nämligen barn, och när jag fick se mammas ansiktsuttryck insåg jag att det är något allvarligt. Jag frågar mamma flera gånger va som har hänt och säger om och om igen: har det hänt något med josse och barnet hon bär på?
De är då mitt liv bara stannar upp, de är som att någon bara trycker på paus knappen.
De är då mamma brister ut i gråt samtidigt som hon säger,
- din pappa har hängt sig. jag förstod inte va hon nyss sa, utan frågar flera gånger va är de du säger??
Men när mamma säger om den meningen blir jag mer, men VA är detta ett skämt eller?? Även den frågan ställde jag många gånger..
Innan jag bara känner att benen under mig, marken som jag nyss stod på försvinner. Jag fattade inte då va som nytt hänt, men brister ut i gråt. Jag skriker NEJ NEJ NEJ om och om igen, Jag får panik och vet inte vart jag ska ta vägen. Vi bestämmer oss snabbt att åka till Josse för att se hur de är med henne och bebisen. Mamma ringer även til jasse som blir tvingad att sätta sig i bilen och köra hem till hyltebruk, mamma försöker att inte berätta va som nyss hänt till jasse men mamma klarar inte av att hålla sig och säger då de via telefon.
I bilen på väg upp till Hyltebruk, får jag panik och känner hur illamående jag är, mamma får stanna bilen och jag gör ett försök att spy.
När vi anländer till josse, pratar vi om vad som nyss hänt och om detta verkligen är sant.
Jag går ut och tar mig en cigg, samtidigt ringer jag min älskade A för att berätta de hemska.
Han reagerar precis som mig, och säger Men va?? Va är de du säger??
Även han hade svårt att fatta, och jag har fortfarande än i dag svårt att förstå att min pappa inte längre är med mig, att han valde detta helt själv.
Att han har planerat och funderat ut när, var, hur han ska ta sitt liv. I efterhand har v fått veta att detta inte va första försöket utan andra.
